Ett hopp i tiden

Så har då siffrorna slagit om och en helt ny tid har börjat. En liten psykologisk händelse då man på sätt och vis kan börja om på nytt. Stryka ett sträck över det gamla som inte blev sådär jättebra. Och i stället sätta upp massa nya löften som är svåra att nå. Men varför stressa upp sin tillvaro mer än nödvändigt på att ha en massa löften som bara får en att må dåligt när de inte uppnås. Speciellt när man själv sätter upp sina egna mål! Jaja människan är ett mysterium i sig, den saken är klar.

Egentligen så ser ju den sista minuten på året ut precis som den första på det nya året. Men visst är det speciellt. Är nog ändå bra att man kan dela upp sitt liv i kalenderår. Det gör att man kan ha delmål och på något vis klara av de krav som vi ställer på varann. Men för guds skull pressa dig inte för hårt med för mycket löften. I alla fall inte av den typen som får dig att skuld och ångest då du inte fixar dem.