En längtan

Idag är en dag som så många andra. Helt normal kan det tyckas om man inte tar hänsyn till att det är shorts-väder i november. Satt och tittade lite på bilder man tagit och ännu inte gett sig i kast med att retuschera. Då fann jag plötsligt något som jag glömt. Nämligen ett antal bilder från en eftermiddag på sjön med Rikard. Den ägde rum i slutet av augusti. Kneeboard och Donut för hela slanten. Underbart rogivande att få åka en varm sommarkväll.

Jag en dag på sjön. Ett rogivande minne.

Jag brukar alltid få mig en släng av en grym längtan att få åka... men den känslan brukar komma mot vårkanten. Nu är det november! Det betyder att jag kommer att få en oerhörd abstinens och därmed kanske bli lite grinig och tjurig framöver. Så det är bra om ni har lite överseende med detta. Hoppas att ni orkar med mig även om jag blir lite jobbig.
Det är ju tur att man kan få lira lite hockey och förhoppningsvis kunna åka lite i backen sen med. På så vis kan man förtränga den ljuvligt underbara känslan av att få åka på en spegelblank sjö, helt ensam, och luta sig mot vattenytan och lägga handen på den. Trots den höga farten känns vattnet som bomull. Den ultimata känslan när du har full kontroll!

Nej fan det här går inte... måste åka...


Fler bilder kommer snart... det kan ni lita på. Det blir liksom en del av min bearbetningsprocess.